Stockholmartform blog,
Dr Halkan - my Island 2024
Comics, Drhalkan, Naverstam, Stockholm the Comic, My Island, Texts, Lyrics, banners, affiliate,
Bälsta River Vers 2
Ja färden gick, över Bälsta river, med buss från Sundbybergs central. Jag skulle hämta paket till dotra, och tog mig fram på kort, då kassan den var skral. Jag hämtade min låda, och åkte nöjd tillbaka mot, en gång, för länge sedan, Sundbybergs stad. Då slog det mig, när jag en gång till, åkte över detta vattendrag, att växtligheten vid kanterna, var märkligt klen och skral.
Men skön du är Bälsta river, även om du är en kloak. Ja skön du är Bälsta river, ja du är vad du är Bälsta river, även om man inte i dig, kan ta sig ett hälsosamt bad.
Jag åkte vidare med bussen, den lilla biten, som var kvar tillbaka till Sumpan central. Jag skulle tillbaka till Söders höjder, från min utflykt till den lilla stan. Jag tänkte, att nu får vi hoppas, att dotra, hon blir glad. Jag tänkte sedan stilla, ja får jag leva än ett par år, då kanske jag flyttar hit, till skiten, och smutsen, till dig Sundbybergs stad, med din river, Bälsta kloak.
Skylt i TV’n. Giant, kondomen från goodyear, för ökad säkerhet. Nu med över en cm tjocklek.
Naken Man: Han ser nedåt underlivet till, och muttrar: Vad gör man det här för?
Flicka i en säng i bakgrunden: Ja men kom då Peter, det är väl inte så kinkigt? Mig gör det inget. Tänk nu på något annat än din kådis. Kom då, för mig är det bara fördelar!
Nakna mannen: Ä hörru, jag tror jag drar. Du får lura någon annan.
Mannen går åt ytterdörren till, och drar på sig ett par shorts, och han går iväg.
Robert i kostym, med en pipa i ena handen, han går fram mot en herre med en eldgaffel i ena handen, och ben som slutar med klövar. Mannen har sällskap av en äldre herre. Robban: Ursäkta mig min herre, men ni har väl eld?
Herr Hin Håle: Han skrattar så att han viker sig. Ha, ha, ha, ha, ha, ha. Han andas ut, så att en väldig flamma visar sig.
Robban: Robban blir alldeles svart i ansiktet, och står chockad och slår sig i håret, för att det skall slockna.
Satan skakar irriterat och förvånat på huvudet, och han och gubben går vidare.
This is stockholmartform, a blog that covers the most escential things in life, like work and living, culture, and those green areas that tend to disapear as we make toilettpaper our of them. We are using our lungs to wipe us in our,,,.. When we are,,,,.in a toilet. One thing we could do would be to use earth closets more frequently.
Svante: Kläm mig på mina behag fru Ohlsson.
Kurre: Måste jag? Jag slipper helst. Larsson: Varför slår du inte till?
Kurre: Det kanske skulle vara dags för ett klargörande. Ursäkta mig damen, men hur långt har er väninna kvar till pension?
Svante: Kvar till pension?
Sören: Suck, hoan har väl redan fått pension?
Sune: Kvar till pension?
Robban: Nu går jag hem, fan e mig, var är vi?
Sören: Mariahissen?
Robban: Är inte det en av Söders pensionärslokaler?
Stockholm - My Island 2024
Stockholm - My Island 2024
My Island - Stockholm 2024
My Island - Stockholm 2024
Blog text, Om Cornelis Wreesvijk
Här hoppas jag kommer glada sketcher, med glimten i ögat. Texter som längtar efter kärlek och ömhet, men som jag hoppas, inte är för grova, och inte heller för snälla.
En av mina arbetskamrater, på Ericson, en enkel storvuxen man, som inte många pratade med, men som sade att en av dem, som som han såg det, skulle bli kvar som en av de verkligen stora från vår tid, faktiskt var Cornelis Wreesvijk.
Pictures from the Bergianska garden
Something about Pilates and meditation.
A situation like mine, all alone with my cat mostly. What helps then, when not so much pills is a better choice? You have to think about your family. I do pilates, and some meditation almost every day all week along. Pilates are movements and training that gives you a better posture, and meditation take away some of the stress, and anciety that people have.
That takes away some of the panic that people like me might have. That is a way to become more calm, without pills, or at least not so much.
I slept in my mothers bed, almost every night for many years. I was about 7- 9 years, when we stopped that. We didn't have sex, as I remember it, she become more calm, with my body beside her. If you read the biography of Johnny Cash, I haven't, you might see if he wrote anything about me. We had a neighbour named Cash half a stair above.
I do not remember much of that man. I lived in a 10 storey high building in Stockholm, in Vällingby, at Vittangigatan 1. As a newbier at school, I was to alone at school the first years. I somehow managed to continue all the first 9 years. Then I continued 2 years at highschool, then I stopped school to begin to work.
Söndag 13/11-22, morgon.
Copyright, ©2022, Robert Naverstam.
Söndag morgon. Tre romer går lugnt på andra sidan gatan. Sopbil på Timmermansgatan, på väg från mig, brum! Tavastgatan - Timmemans gatan, lugnt, inte en djävel ute! En kråka kraxar. Någon går in i en bil, på en annan del av Tavastgatan, en bra bit från mig. Fåglar kvittrar i hörnet Bläcktornsgränd - Bastugatan. Det går bilar på alla lederna långt där nere, staden vaknar, till en ganska vanlig söndagsmorgon kanske.
Ljuset som lyser över Riddarholmen och övriga stan, det ligger så att Riddarholmen badar i ljus, som ligger så det verkar, att det kommer från Långholmen till, ett annat håll än det brukar komma från. Man ser staden, och Riddarholmen i ett ljus som verkar helt rätt, men, från ett annat håll, än vanligen. Blond flicka helt ung mötte mig på Tavastgatan. Taxin kör på Hornsgatan. Buss kör mot Zinkensdam.
7.20, fortfarande morgon på söder, Hornsgatspuckeln. Buss 57 kommer på Hornsgatan mot Zinken. En man går in på 7-11, lugnt, mycket lugnt. En kvinna med sneda ögon möter mig vid Konsum. Man, medelålders möter mig vid pizzan innan mig, lite under kanske, med vita öronsnäckor, i tidens stil, rygga också. 7.30, jag låser upp, går en trappa upp, Elvis nosar på gallret innanför när ytterdörren glider upp. Hemma, lugnt.
Hej hopp!
Stockholm
Stockholm
Stockholm - My Island 2024
Blog Text, About my time at Ericson.
About the time at Ericson. When I was working at Ericson, the time there, I wasn´t very talkative. I did what I was told, and I didn't communicate with others much. I talked to some of the others, but not to every one of them. I was heterosexual, but I wasn´t able to speak for myself, and I was very characterised of our loneliness in the life we had had, and the fact that no one had wanted my little mother, when I was an infant an as small kid. I was lying in her bed almost every night these years. She should have had a man there. She was quite depressed, that was not a such a good environment for any kid to grow up in.
What she said many years later, was that she thought that there always would be some mental hospital for people like me. That is not always the case nowadays. In some cases people are left to die in the streets, if no one care. Now you have to pay for yourself, if you loose your appartement by some reason. Nowadays you have to have someone that cares, and speaks for you, or you would not even get a place, at a mental hospital. So that's it! Modern mental care? It should be the persons that has had a real psychosis, and the care should not be of that sort or quality, so that it attracted other persons than the groups meant for the different "wards", fountain houses and so on.
Blog text. Om vikten av ett jobb!
Om hur man minns tillbaka, hur man trodde det skulle vara att inte ha ett jobb.
Förr i världen, var jag vettskrämd, för hur livet skulle vara om man inte hade haft ett jobb. Nu vet man ju, det finns Fountain House, så det går.
Fint att det finns, men 75% av dem som går där, kunde nog haft ett jobb. De funkar lite för bra, taskigt att anklaga dem för det. Det är psykosocialt, inte bara ett hjärnfel, sedan blir man sjuk, vem man än är.
Ge era barn riktig mjölk, direkt från den naturliga cisternen, ni mödrar av idag, när de är riktigt små. Inte ens växla, era kids ska ha riktig vara alla 9 månader, finito. Helst inte ens växla, mellan riktig och halvfabrikat.
Visst, men rent krasst , förr var man vettskrämd för hur livet skulle vara utan jobb. Det funkar ju. Men rasar allt, så skrattar min BA åt mig, tar reda på var jag ligger.
Jag klarar inte det sociala så bra, då är det större problem för mig än för de andra. Jag kan inte hävda mig så bra som de andra. Då är det större problem för mig, än det är för mer normala. Det är inte bara vem som helst som krisar, som jag fattat det. Det är andra saker, också.
Jag hoppas nästan ibland att världen går under i morgon, då är iallafall jag nöjd.
