Det grynas över Maria.


Det grynas över Maria, det grynas över Gamla Stan, det grynas, över stan med stort E. Solen stiger upp, men det bara verkar ju bara så. Vad tycker ni om mig, att jag är en idiot? Hur var med det, var det jag som sket, var det så, de tänkte på l’Etoile? Ja nog för att magen krånglar, och jag är nog svag, så till den milda grad, att jag inte vet var jag skall. Jag är nog lite dummare, du kan nog knappast finna tunnare. Hur var det när du tog dina första steg?

Jag är en man, det är nog så. Jag är svag,

till den milda grad, jag vet var jag skall. Jag är  liten till längd, visst vet jag, var jag vill.

Men det faktiskt så, att jag minns, en liten station i Köping, och jag minns en liten flicka jag besökte där. Jag minns dina första steg, jag minns nog inte mina, men jag minns, en liten säng med spjälor. Min moder släpade mig till dagis varje dag. Jag minns mycket, lite kan jag ha glömt.

Jag är rädd ibland, jag har svårt att ta för mig. Längtar jag ibland, att få älskar med någon. Ibland i mina drömmar, gör jag nog det också. Visst är det så ibland, att jag tänker att jag gör det, med någon som inte är där. Jag är ensam, jag går runt här på Söder.

Men visst, nu grynas det över Maria, det grynas över Gamla Stan, det grynas över stan med stort E. Nu skall jag ut, jag skall ut, hälsa morgonen, den skira och strålande. Jag skall ut, och hälsa den gula skiva som vi så länge sagt, den stiger upp, men det verkar ju bara så.

För i stan med stort E, där bor jag, och den är nog vackrast i världen. Finns det ett slott som vårt kungliga, någon annan stans i världen? Finns det, en annan stad i världen, med sådana style, som vi har här?

Men nu börjar det grynas, nu måste jag ut, för att fira den uppstigande skiva som, som vi säger, den stiger upp, över stan, över stan med stort E, här hos oss, men det verkar ju bara så.